För cirka en månad sedan fick jag tag i en liten brochyr om veganism när jag var på skidresa i Österrike. Den senaste månaden har jag läst igenom den medan jag har ätit. En anledning att äta veganskt, som jag inte hade funderat så mycket på innan är att det är sunt, och detta gicks igenom ganska grundligt i den brochyren. Nu är jag inne på att gå över till helt vegansk kost (alltså inte min omvända köttfria måndag, dvs kött en gång i veckan). Dock har jag fortfarande lite kött kvar i frysen.
Så, vad är det som hindrar mig mest att äta helt veganskt.
- Jo, jag tänker ju på miljön mycket, och att slänga mat är något som jag verkligen avskyr. Så, när mina kompisar ville slänga överblivet köttpållägg från skidresan tog jag med det hem.
- När jag blir bjuden på kakor och andra bakverk har jag svårt att säga nej. Jag älskar verkligen kakor. Men det handlar kanske mest om karaktär. Jag har ju lyckats hålla mig från påskgodiset på jobbet även när alla andra går och plockar.
- Att inte vara så omständig när jag blir bjuden på mat. Nu till påskbordet så åt jag bara veganskt, jag hade med mig en del mat. Mamma tycker jag är omständig och är orolig att jag inte ska få i mig tillräckligt med protein. Jag tror hon är lite orolig att jag inte gillar hennes mat, men det stämmer inte alls, hon lagar god mat.
- När man går ut och äter. Jag är inte ute och äter så ofta. Har varit på Bishops mest på senaste tiden, och de verkar bara ha vegetariskt. Det är bättre än inget, men jag vill inte vara så jobbig så jag ber dem utesluta grädde, som kanske är viktigt i den rätten de lagar.
Av dessa fyra är det egentligen bara det första som håller. Det andra handlar bara om hur mycket man planerar. Om de inte har vegansk mat på något ställe får man väl nöja sig med potatis. Eller beställa det vegetariska. Jag kan ju inte peta bort något från tallriken, med tanke på mitt miljöengagemang (men kanske mest för att jag äter mycket). Jag undrar hur de skulle se på om jag bara beställer pomes frites och har med mig någon bön-mix som jag äter kall.